Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.  Related Paintings of georg engelhardt schroder :. | Mrs. Fiske Warren | Three Lass | The Dance of Salome dfg | liljenstrandska husets tradgard i november | Cleopatra Lussuriosa |
Related Artists:
Louis de Silvestre
(23 June 1675 - 11 April 1760) was a French portrait and history painter. He was court painter to King Augustus II of Poland, and director of the Royal Academy of Arts in Dresden. Sylvestre was born in Sceaux, south of Paris, the third son of Israel Silvestre, the notable engraver and drawing-master to the Dauphin himself. Louis was taught initially by his father, then trained under Charles Le Brun and Bon Boullogne; he completed his studies in Rome, where he met Carlo Maratta, whose work had a great influence on him. After his return to Paris, Sylvester entered the Royal Academy in 1702 and was appointed professor in 1706.
Chazal Antoine
French Engraver and Painter , 1793-1854
Filippo Napoletano
(c. 1587 - November 1629) was an Italian artist, with a peculiar output, mainly landscape and genre scenes and also drawings or etchings of diverse, often particular, items such as exotic soldiers, skeletons of animals, or cityscapes. He began his career in his native city, Naples (1600-1613) and moved to Rome in 1614-1617), where he appears to have encountered and felt influenced by the successful Flemish landscape painters such as Paul Bril, Goffredo Wals, and Adam Elsheimer. In 1617 Cosimo II dee Medici summoned him to Florence, where he worked closely with Jacques Callot. From notebooks, Filippo is known to have made hundreds of sketches of Tuscan landscapes and towns. Starting in 1620 he reproduced in etchings part of his collection of animal skeletons owned by Johann Faber, a Bavarian physician-naturalist residing in Rome and a member of the scientific Accademia dei Lincei. In 1622, Napoletano published twelve etchings of caprices (capprici) and military uniforms (which he signed as signed Teodor Filippo de Liagno). He is described by Giovanni Baglione as possessing a collection, a Wunderkammer of bellissime bizzarrie ("beautiful bizarre objects"), including among the objects exotic weaponry; fossilized plants; tiger, lion, and turtle skulls; oriental porcelain and sculpted crockery; a vest made of human skin; a harness for dragging whales on ice; a three-legged flea, Persian uniforms, and antiquities such as Roman coins, bronze lamps, and a few statuettes. After Napoletano death at Rome in 1628, bidding for such material was made by collectors such as Cardinal Ippolito Aldobrandini (future Clement VIII) and Cassiano dal Pozzo.